Som hockeyälskare så måste man bara älska denna säsongsinledning! Underdogsen överraskar positivt medan favoriterna åker på den ena minan efter den andra. Än så länge är det så långt från serielunk man bara kan komma. Igår var det dags igen när bottentippade Halmstad inför 4036 åskådare(!) lyckades nolla de stora seriefavoriterna och dittills obesegrade Troja. Halmstadspelarna firade som om de var klara för allsvenskan medan Trojaspelarna mest såg ut att åka runt som i chocktillstånd. En extra dimension till det hela är att Troja fullkomligt pulveriserat Halmstad de senaste säsongerna med sex mål gjorda framåt minst. Halmstads målvakt Anton Malmborg var givetvis ännu en gång stor matchvinnare för hemmalaget, men han hade också förnämlig hjälp av samtliga utespelare som underordnade sig jobbet och slet som djur för att freda målet. Visst var det mycket försvarsspel för Hammers, men man vann de viktiga ytorna i egen zon och ställde sedan om blixtsnabbt när läge bjöds på ett sätt som gjort Timo Lahtinen (ni vet Malmötränaren som myntade begreppet ”Äckligt disciplinerat”) tårögd av lycka. Halmstad har efter sex matcher redan 13 poäng och det kan man förstå om man spelat med sådan disciplin och hjärta också tidigare matcher. Gårdagens seger borde innebära en ordentlig boost till självförtroendet och kan man fortsätta behålla ödmjukheten, disciplinen och arbetsmoralen så ska man inte räknas bort från allettanplatserna.

För Trojas sida är detta naturligtvis bara ett hack i en segerskiva, men jag tror inte man ska avfärda det bara med en axelryckning. Laget är alldeles för stabilt defensivt för att vara ens nära att få problem att nå en alletta, men vill man få en lång säsong så finns ändå lite oroande tecken att utläsa i spelet. Förra säsongen var en med Trojamått mätt en usel säsong när man inte imponerade spelmässigt och åkte ut ”redan” i playoff 2. Problemet då var inte defensiven utan offensiven. Man spelade alldeles för ”runt”, hamnade ute vid sargerna istället för att komma in på mål och där är det svårt att göra mål. Problemet igår var detsamma. Visserligen broderade man stundtals riktigt fint men man gjorde det där ytorna fanns och det är bekvämt att åka, i mittzonen och ute vid sargerna. Desperationen att ta sig in framför kassen där det gör ont att ta sig saknades och det blev alldeles för få avslut. Och när de kom så fanns det alldeles för få framför mål som kunde styra eller ta returer. Med andra ord samma problem som gjorde att säsongen blev alldeles för kort förra säsongen. Nu kan det vara en tillfällig svacka, en frukt av att laget blivit bekväma efter en fin serieinledning, men jag tror att tränare Forsberg ska vara vaken så det inte blir någon ovana.

Ett lag som varit något mer tippat än Halmstad men som fick en usel säsongsstart med tre raka förluster är Dalen. Men sedan dess har Pelle Gustafsson fått ordentlig fart på sitt manskap och igår tog laget sin fjärde raka seger när Tranås besegrades med 4-2. Man gör det dessutom rättvist av rapporterna att döma, med en tyngd och gedigenhet som gör att man blir enormt jobbiga att möta. Dalen ligger just nu på allettanplats, med en match mer spelad visserligen, men man kommer med sin stabilitet definitivt att bli att räkna med också när serien summeras fram emot jul.

Tranås var förra säsongen en väloljad maskin med fyra femmor som kuggade i och levererade. I år är det betydligt mer gnissel i maskineriet och det verkar som att kugghjulen inte riktigt passar i varandra. Det fina passningsspelet där man sätter fart på medspelarna genom att leverera pucken till spelare med fart lyser med sin frånvaro och det blir mest en massa soloåkningar. Tilltänkta skyttekungen Sean McGovern har inte alls visat på några målskyttekvaliteter och är dessutom inte i form för att ta jobbet i båda riktningar. Den namnstarka backsidan må innehålla mycket kvalitet men synkar än så länge inte med varandra. Än finns det tid för tränare Helmersson att finjustera maskineriet, men han har en hel del att fundera på.

En annan favorit som har en del att fundera på är Kalmar. Inte för det som sker på isen, där har man levererat, utan för det som sker vid sidan av. Lagets tränare Lennie Eriksson, en av ettans mest meriterade tränare som också levererade för laget föregående säsong, fick helt oväntat sparken. Enligt Vimmerby tidning https://www.dagensvimmerby.se/sport/ishockey/e/48266/tranaren har det skurit sig totalt mellan den sportsliga ledningen med Roger Nyström i spetsen och Lennie Eriksson. Det är den andra tunga profilen som lämnar Kalmar på kort tid (klubbchefen Tobias Johansson tidigare) och det kan bli kännbara tapp för laget som siktar på allsvenskan. Turbulensen och agerandet indikerar att även om laget besitter stora skills så kanske inte samma skills finns i organisationen. Föreningen känns inte redo för att ta klivet upp organisatoriskt.

Två lag som inte riktigt levererat är dels Hanhals, fyra poäng på sex matcher är betydligt mindre än vad jag tror de förväntat sig, men Tyringe är den stora negativa överraskningen. Sex matcher, sex förluster och hela 43 insläppta mål, mer än sju i snitt! Visst är laget inte det på papperet starkaste men nog borde man kunna ha ett betydligt bättre facit än så. Långa krismöten och snack om att kriga för klubbmärket har inte hjälpt, det har nästan sett sämre ut. Antingen har mina referenter om tränare Joakim Andersson helt fel och han är i själva verket inkompetent, eller så är det tal om en mental låsning på något sätt. Är det inte tränaren det hänger på så skulle jag som ansvarig istället för att lägga på mer press på laget genom mer möten och dylikt tagit bort press. Slå fast att nu skiter vi i poängen, nu skiter vi i hur det går. Tagit med laget och gjort något som absolut inte har med hockey att göra, få dom att slappna av och ha roligt. Sedan under match inte ha resultatbaserade mål utan istället sätta upp mål som mer hänger på spelet, att få det att fungera. Det kan vara att få ihop X antal uppspel enligt sättet man vill spela upp på. Det viktiga är att de är lätta att uppnå, att laget får känslan av att lyckas. Sedan adderar man mål tills man har ett eget spel, och när man har det kommer också resultaten att komma. Det kommer ta tid, man kommer antagligen inte att ligga så högt innan jul, men det är oväsentligt. För Tyringe får serien börja efter jul.

Vimmerby har efter en trög start fått igång spelet med två raka vinster och det gjorde väldigt gott för det allettantippade laget efter tre förluster inledningsvis. Nu väntar en riktig nyckelmatch på onsdag då man tar emot Krif. Seger där och man kan sikta uppåt mot allettanplatserna, men förlorar man så finns det skäl för Vimmerbysupportrarna att börja oroa sig.

En positiv överraskning så här långt är Borås. Visserligen har man bara två segrar på fem matcher, men man har bjudit upp till ordentlig kamp varje match och än så länge har man faktiskt bara spelat en enda hemmamatch så det finns potential.

Mörrum tog sin första seger senast mot Tyringe och möter Halmstad härnäst. En nyckelmatch för Blekingarna om de ska ha något att göra med diskussionerna om en allettanplats.

Kallinge har gått ungefär som väntat och Nybro har efter den inledande förlusten i derbyt mot Kalmar imponerat. De kommer vara laget som kan utmana Troja om seriesegern.  


0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *